Bostadsfrågor.

Arkitekt Marianne Granberg kommer denna vår att vara anställd hos Finlands Svenska Marthaförbund. Arkitekt Granberg är hemma från Marieberg Gård i Ingå och har ett levande intresse för landsbygdens bostadsfrågor. (Husmodern 1939 No 1)

Några synpunkter av Arkitekt Marianne Granberg.

Lantarbetarna eller statarna lida hos oss i rätt stor utsträckning av otillfredsställande bostadsförhållanden. Bostäderna äro ofta i dåligt skick, obekväma och för små. Då stataren ej själv äger sin bostad, är han naturligt nog ej hågad att av sina små inkomster nedlägga något på dess förbättring. Och de ekonomiska svårigheter arbetsgivaren mången gång har att kämpa med tillåta ej heller honom större nybyggnader och förbättringar. För att ej tala om de fall, där företagsamhet och intresse för saken fattas.

I städerna och fabrikssamhällena har man under senare tider redan åstadkommit en hel del i fråga om rationalisering och förbättring även av de mindrebemedlades bostäder. Till våra landsbygder kommer allt dylikt naturligtvis något senare. Men man har dock även här allt mer börjat inse nödvändigheten av höjandet av anbetarnas bostadsstandard. Under förhandenvarande omständigheter måste befintliga bostäder naturligtvis så vitt möjligt användas, och genom att förnuftigt utnyttja de resurser han har, bör jordbrukaren vid ny- och ombyggnadsarbeten kunna åstadkomma en hel del förbättringar ägnade att medföra arbetsbesparing för husmodern och ökad trevnad för hela familjen.

I det följande skall beröras några av de önskemål man kan uppställa i avseende på lantarbetarbostadens planering, utformning och förbättring.

Redan själva byggnadens placering i terrängen fordrar omtanke. Man bör undvika fuktiga, skuggiga sänkor och se till att man för in sol och ljus, varmed dock ej bör förstås, att den kala trädlösa backen, lika utsatt för sommarens stekande sol som för vinterns kalla vindar, vore den rätta platsen. Det bör finnas möjlighet för anläggning av en liten trädgård. På en del gårdar finnas ju gemensamma köksträdgårdsland för statarhushållen, men en prydnadsträdgård, om än aldrig så liten, är trevlig vid varje bostad.

Terrängens möjligheter till källare under byggnaden böra utnyttjas. Ingången till källaren kan tagas genom golvlucka eller yttre dörr, beroende på markens lutningsförhållanden. Den viktigaste frågan är dock tilgången på brunn nära byggnaden. Vattenbärandet hör till de tyngsta och mest onödigt slitsamma sysslorna. I fall en god brunn finnes alldeles i närheten, vore ju idealet att lägga en rörledning från brunnen till köket, där man installerar en enkel handpump på väggen i köket ovanom den plats, där ledningen (på frostfritt djup) drages in under byggnaden. I detta sammanhang må nämnas avloppet, som naturligtvis är bra att ha, men ej lika viktigt som vattenledning, och som dessutom för att bli hygieniskt tillfredsställande ofta skulle ställa sig för dyrt. Och må det betonas, att ett dåligt avlopp mången gång är mer till skada än nytta.

De vanligast förekommande bostadstyperna hos oss äro de för en, respektive två familjer. Även flerfamiljsbostäder påträffas, men de förstnämda äro att föredraga. I tvåfamiljsbostäderna är det viktigt att var familj har sin egen farstu, källare och vindsavdelning.

Kök och kammare brukar bostaden vanligen bestå av. Dock vore det önskvärt med ett rum till, eller åtminstone en vindskammare, där t. ex. de vuxna sönerna kunde bo.

Köket är huvudrummet och är vanligen i våra statkarlsbostäder rätt stort. Detta är riktigt, och vi böra även i nybyggnader göra köken rymliga. Ty köket utgör ju ej blott arbetsplats för husmodern, utan blir även den naturliga samlingsplatsen för familjen. Väderstrecket för köket behöver ej, som i staden, absolut vara nordlig, även morgonsolen är välkommen, medan det direkta söderfönstret lätt gör köket för varmt om sommaren.

I köket bör finnas en välbelyst plats för hushållsarbete, en trevlig matplats och gärna ännu en ljus arbetsplats vid ett fönster. Platsen för hushållsarbete skild från matplatsen. Lyckligt vore ju, om man ej behövde använda köket att sova i, men detta är dock ofta fallet, varför man bör se till, att väggarna ej söndras av dörrar och fönster, så att anordnandet av en sovplats äventyras.

I de flesta gamla byggnader finnes en bakugn, vilken bör bibehållas, liksom man även bör förse de nya köken med en dylik. De gammaldags murade spisarna sluka mycket ved, äro sotande och därigenom arbetsdryga, men måste, ifall de för övrigt äro i gott skick, naturligtvis få kvarstå. Men vid inrättandet av ny spis bör man försöka få en med möjligast moderna rost och kokplattor, vilka spara arbete vid diskning av kokkärlen. Dessutom bör spisen vara försedd med varmvattencistern. De allra modernaste isolerade spistyperna kunna ej komma i fråga, emedan de ej uppvärma köket tillräckligt, och värmeledning knappast kan förutsättas i så pass små byggnader.

Kammaren, som bör kunna uppvärmas, tjänar huvudsakligen som sovrum.

Så ha vi ännu att nämna del rymliga skafferiet, som helst bör förses med fönster. Om matkällaren är lättillgänglig, kan skafferiet ersättas med ett mindre ventilförsett skafferiskåp. Minst två garderober borde finnas, en för arbetskläder och en för bättre kläder. Väl är, om man kan ordna med ett litet tvättrum, där familjens medlemmar kunna snygga upp sig efter arbetet och torka kläder och skodon. Tvättrummet förses med en tvättbänk, under vilken finnes plats för vattenkannor och ämbaren. Förekomsten av ett dylikt rum underlättar i hög grad husmoderns arbete, för att ej tala om vilken betydelse det har i hygieniskt avseende.

Fönstren böra vara tillräckligt stora och försedda med en s. k. »fortuschka», så att rummen kunna vädras året om. Dessutom erbjuder denna fönsterventil genom sin placering i fönstrets övre del den fördelen att man ej behöver flytta undan saker från ett bord vid fönstret, då man vädrar.

En farstu mellan rummen och ytterdörren är nödvändig, och där kan man arven lämpligt placera uppgången till vinden. Vindstrappan bör vara så bred (minst 80 cm.) och så pass bekväm för övrigt, att man utan svårighet kan bära saker uppför den, ty en hel del sådant, som ej användes i dagligt bruk, förvaras ju på vinden. Finnes dessutom en vindskammare bör ju denna vara någorlunda lättillgänglig.

En öppen farstukvist med sittplats ökar slutligen i hög grad bostadens trevnad, och torde anordnandet av en sådan ej erbjuda några hinder.

Beträffande byggnadernas yttre bör man akta sig för de i städernas förorter florerande »villastilarna» och hellre hålla sig till enkla, sedan gammalt i våra bygder hävdvunna former.

Förutom ovan anförda krav på lantarbetarbostaden funnes det ju ännu en hel del önskvärda förbättringar, men de torde mest falla utom ramen av det för det närvarande möjliga. Och naturligtvis kunna i fråga om gamla byggnader ej ens alla här nämnda önskemål realiseras.

Den bifogade ritningen (planen före och efter ombyggnaden) av en arbetarbostad från en av våra nylandska gårdar må här tjäna som exempel på hur man även med små ändringar kan åstadkomma tillfredsställande resultat.

- Kristin Lauharo -