Finska kriget 1808-1809.

Kertomuksia Kirkkonummelta, Inkoosta ja Siuntiosta Suomen sodan ajoilta 1808.

En episod från Kriget 1808. (A. Federley 1911)

Historiska berättelser och traditioner från Nyland.

Vad folket i Kyrkslätt, Ingå och Sjundeå berättat om kriget 1808.

Två lotsar ,som förrädiskt lotsat ryssarna hängdes av svenskarne, den ena, Backman från Porkala på Skatan i en tall, den andra, vars namn man glömt på kyrkogårdsudden. Då Backman fördes fängslad från Helsingtill avrättningsplatsen, frågade någon av åskådarne, vart han skulle taga vägen. "Jag skall fara bort för att gifta mej med en repslagardotter i Porkala" svarade han hånfullt.

Ryssarne hade å sin sida hängt några "svenskar" i galgen vid Jalkby i Kyrkslätt, ovisst varför. En ryss högg benen av en av de hängde för att komma åt hans bra stövlar och sålde dem sedan för några kopek åt Kalle Forsmans far i Smedsby. När denne kom hem och öppnade säcken, i vilken han hade stövlarne, för att draga dem på sig, "funnos där ett par ben redan förut."

Två Sjundeå bönder, Finn och Auten lade sig i bakhåll på en holme i Vitträsk för att skjuta på ryssar, som voro inkvarterade i Bollstad och gingo till Karskog. Då ryssarne passerade, viskade Finn åt Auten: "Skjut nu, men skjut sakta, så dåm andra inte hör!"

En rysk desertör gömde sig i en kula i Storskärsskogen, och bönderna förde om natten mat åt honom. Efter kriget gjorde han arbete i stället åt dem, men försvann sedan i obekanta öden.

På Billskog gästgiveri tjänte en skjutspojke. En dag hade han gjort en drog och skämtat: "Med den här skulle det passa bra att köra lik." Icke långt därefter måste han skjutsa ryske officerare, som i sin elakhet slogo honom så illa, att han fick blodstörtning, avled och kördes sedan som lik på samma drög, som han själv gjort och skämtat om.

Ingåbor flydde och gömde sig i Jobbarslyan i Jåfsskogen.

På Fagerviks bruk kastade ryssarne gamle bergsrådet Hisinger ur sängen och en rysk officer lade sig själv däri. En annan rysk officer våldtog en av brukspersonalens vackra hustru, som begynte skrika, varpå mannen kom in och slog ryssen med ett vedträ.

Bonden på Sågars hade bundit sin lie på en stånd. När ryssarne skulle ta med våld hans halm och hö, skar han fingrarne av dem med lien. Han tillfångatogs och skulle nu arkebuseras. Men när han fördes genom Fagervik med en kosack ridande på vardera sidan, fick Sågarn tag i en tegelsten och slog den ene kosacken i huvudet, så han svimmade och lyckades även rymma undan den andre.

Bollstad folket flydde till skogarna med alla sina ägodelar. Där födde tre hustrur sina barn i en kolkoja och svepte in de nyfödda i råa kohudar.

På Finnböle blev en änka som hade två små barn, "tokig" i en rysk sergeant och följde med honom, då de skulle tåga bort. Vid Svartå-Mjölnars sa ryssen åt sin älskarinna, att hon skulle lämna pojken sin i Finland, varpå modern låtsade skicka honom på ett ärende till Finnböle, för att hemta ett hennes skrin. När pojken återkom, voro ryssarne all världens väg. Han blev nu upptagen som fosterson av en torpare på Mjölnars. Efter några år fick han ett brev och en psalmbok sig tillsända från Ryssland.

En annan ingåflicka på Linkulle gifte sig också med en rysk soldat från Östersjöprovinserna, vilken sedan flyttade med henne tillbaka till Ingå efter kriget och bodde i en stuga vid det därefter kallade ryssberget. På Linkulla Pers gav sig också husbondens dotter i lag med en rysk kapten, som sedan frågade av sina soldater, om någon av dem ville ta henne. En soldat "Vinikoff" gifte sig då med henne.

På Vildholmen på Stora Ramsjö begynte en hustru som hade redan en 15-års flicka också hålla till med ryssarne och fara till ryska flottan i sällskap med två andra bondkäringar. Ryssen tycks alltid, senast under ofärdsåren och vårt frihetskrig haft en riktig demonisk makt över våra kvinnfolk; både gifta och ogifta, skam till sågandes. Då en fru i Helsingfors förebrådde sin piga, att hon höll till med dessa smutsiga, landets fiender, svarade denne: "Men om frun bara sku försöka som jag, sku Ni få pröva på, huru ryssen kan älska och pussas över allt, inte bara på munnen!"

I Fagerviks kyrka måste allmogen avlägga trohetseden åt ryska kejsaren. Då sade en ingåbonde:

"Jag lovar å' svär,

att hålla ryssen kär,

så länge han är här,

men far han ifrån,

så följer jag inte mä!"

Ryska soldaten var ofta så utsvulten ,att de togo svinmaten och åto upp den med god smak. När de rövade åt sig böndernas boskap och slaktade ned den, vredo de blott litet ur tarmarna och åto upp alltsamman.

En ryss låg och sov i Sågarsbacka i Ingå. Då kom "gambel Svan", en veteran och slog ihjäl honom och sökte i hans fickor, men fann bara fem kopek. Själv tyckte han sen ofta, att det var grymt, att slå ihjäl en människa för bara fem kopek.

På Bengts i Ingå hade flickorna kokat rovor åt svinen. Ryssarne voro så utsvultna att de åto upp rovorna.

"Gånge Rolf"  (Karl Emil Wichmann).

(18.02.1926 Västra Nyland no 19)

- Kristin Lauharo -