Händelser under Finska kriget

Officerarnas elakhet. Ryska officerare voro elaka med dem, som de togo att skjutsa. På Billskog gästgiveri slogo de hållkarlarna så förskräckligt, att en, en aderton års pojke, dog ett par dagar efteråt. De hade slagit honom mellan axlarna, så att bloden kom upp och han blev liggande. Om hösten hade samma pojke gjort en drög och sagt: »Med den här skulle passa bra att köra lik», men inte kunde han veta, att han själv skulle åka som lik på den drögen. En annan, som red spann, slogo de hela tiden, så att han fick bråck. (1)

Stupade dragoner. Svenskberg och Ellman (Hellman) voro dragoner för Fagervik och »blevo borta» i kriget, men var de stupade, vet man inte. Största slaget var på Rövlamossen (Revolax. (2)

Flyktingarna i Gubbarslyan och Främerskärr. I Gubbarslyan i Jåfsskogen är ett klev, där folket gömde sig. Från Berg for folket med sina kräk och allt vad de ägde till Främerskärr i någon lya. (3)

Den sjuke i ladan. Folket flydde upp till skogarna och lämnade byn tom. Min far, som då var omkring aderton år gammal, var sjuk i brännsjukan (tyfus) och kunde således inte föras långt bort. Man gömde honom därför i en ängslada på Kvarnkärr. (4)

Värdinnan på ladugårdsvinden. Min farfar berättade, att ryssarna kommo från Porkalasidan till Borjesund och landstego vid Kopparnäs. Allt karlfolk for till skogs, men värdinnan, som hade små barn, slapp inte med. Hon gömde sig då på ladugårdsvinden, och ryssarna hittade inte på henne där. De gjorde inte något vidare där än togo får och annat till mat åt sig. (5)

Ryssarnas rädsla. När ryssarna från Ingåsidan kommo till Skvatterbäckbacken en halv verst från bruket, sågo de lusthuset, som är i bruksträdgården. Nå de trodde, att det var ett kastell, blevo skrämda och sprungo till skogs undan, men sedan när intet vidare »motstånd» blev, så kommo de tillbaka. (6)

Våldshandlingar. Under kriget gjorde ryssarna ofta mycket illa åt folket. Så hände sig här i Fagervik att en rysskapten våldtog en mans hustru. Mannen hörde, när hon skrek, och kom in och slog kapten med ett vedträ. En annan av befälet kastade bergsrådet ur sängen och lade sig själv i sängen, men han skall ha fått straff för det. (7)

Sågarsbonden. Bonden på Sågars sålde hö åt ryssen, men kunde inte ge så mycket, som det var överenskommet. Så kommo ryssarna och skulle taga återstoden med våld, men husbonden band lien på en stång och ställde sig på trappan att mota. Då ryssarna skulle rycka lien av honom, skar han fingrarna av dem. Sedan kommo de med ett helt kommando och togo honom till fånga. En kosack på vardera sidan följde honom. När de redo genom Fagervik, fick Sågarn tag i en tegelsten och slog med den ena kosacken i huvudet, så att han föll till marken, och lyckades sedan rymma undan den andra. (8)

Bortförda karlar. Ryssarna togo från Stobbmans i Täkter far och son, som voro ute på arbete, och förde dem med sig. Sonen förde de ända till Ryssland, och där blev han. Husbonden, som var gammal, stängde de in i Esbo sockenmagasin, och därifrån fick han arbeta ut sig genom taket. Hemmanet skiftades sedan mellan byalaget. (9)

Slaktade kräk. Min [Tallbergs] gamla farmor, som hette Tammelin, hade ställe i Bollstad. När ryssarna kommo dit, slaktade de förskräckligt mycket kräk vid ån på uddarna, som därav fingo namnet »slaktaruddarna». När farmor talade om detta för oss barn, sade hon alltid: »Tamman (= Tammelin) blev rådd, och jag blev rådd», menande då, att hon och hennes man blevo förrådda åt ryssen. (10)

Gömd egendom. Under ofredstiden hade man fåren samlade på kyrkskullen, att inte ryssen skulle få tag i dem. Linkullaborna hade alla sina värdesaker gömda i Stampmossen. (11)

Den orädda flickan. När ryssarna kommo, sprungo alla från Älgsjö till skogs och gömde sig under rishögar. Bara dottern på ett ställe stannade hemma. Sedan dukade hon fram på bordet smör och bröd, fil och kött. De ryska officerarna blevo utomordentligt glada häröver och läto sig maten väl smaka. Ännu mera förtjusta blevo de, när hon hämtade fram havre åt hästarna. För allt, som de hade förtärt, lämnade de frikostig betalning. (12)

Barn födda i skogen. Under kriget var allt folk från Bollstad bortflyttat till skogarna med alla sina ägodelar. När ryssarna kommo till byn, togo de alla kräk därifrån med sig och slaktade dem i Karis vid Landsbron. Där uppe i skogen födde tre hustrur barn i en kolkoja. Man hade slaktat förut, och en av gummorna svepte in sitt barn i en rå kohud. Jag [Hagström] hörde sedan gumman så många gånger säga: »Min Kajsa är född i skogen och har legat insvept i en rå kohud». (13)

I Finnböle var en änka, som hade två barn. Hon blev tokig i en rysk sergeant eller korpral och följde ryssarna, när de tågade bort. Då de kommit till Svartå Mjölnars, menade ryssen, att det var bäst att lämna pojken i Finland. Modern skickade honom då i något ärende till Finnböle och sade, att han skulle gå in till Mjölnars, ifall de hade tågat bort, innan han kom tillbaka. Där skulle han taga ett skrin, som hon skulle lämna åt honom, och då skulle han få veta vad han hade att göra. Pojken gick, och när han kom tillbaka, voro trupperna borta. På Mjölnars var naturligtvis ingenting lämnat åt honom. En torpare tog sedan hand om pojken. Efter några år fick han ett brev och en psalmbok från Ryssland. (14)

Ifrån Linkulla gifte sig en flicka med en rysk soldat, som hette Bridineus, och flyttade med honom till Östersjöprovinserna. När de blevo gamla, flyttade de till Finland och bosatte sig här vid ett berg, som efter ryssen kallas »Ryssberget». (15)

Från Linkulla Pers gav sig dottern i lag med ryssarna och följde med hären. Men han som narrade henne med sig, tog henne inte ändå. Så frågade kaptenen soldaterna, om någon ville ha henne. En soldat Vinidéoff gifte sig då med henne. (16)

På Villholmen, som hör till Stor-Ramsjö, var en kvinna, som var gift och hade barn. Hon började ha lust till ryssen och for med två andra till ryska flottan. Flickan var redan femton år gammal. För att hon inte skulle få veta något, skickade gumman henne till ängen och reste sedan av. De två andra gummorna kommo tillbaka efter fyra dygn, men den tredje hon blev för alltid. (17)

Skjutsning. Min [J. Lindroos] farfar var på transportskjuts åt ryssarna. Det hade nog kungjorts, att bönderna skulle vara samlade med sina hästar på vissa ställen, men när man kom fram, var ingen där. Sålunda måste han följa med långa vägar. Fodret fick man stjäla. På ett ställe tömde man en hel lada. Slutligen tröttnade gubbarna och rymde bort engång, när ryssarna slogo läger. (18)

»Kråk-Hekkistallen. » I Ravals hemmans skog på Björnkärrberg finns en tall, varifrån man ser vida omkring, ända till Porkala och Lojo. Under kriget var en Henrik, bror till husbonden på Kråkers, och höll utkik på ryssarna. Så skickade de dit en kula, varav märket ännu syns. Tallen kallas »Kråk Hekkistallen.» (19)

Trohetseden. Då man skulle göra trohetsed åt kejsar Alexander I i Fagerviks kyrka och han, som förestavade eden, sade: »Jag lovar och svär» o. s. v., så sade en bonde: »Jag gör så mä och håller min rysse kär, så länge han är här, men om han far härifrån, så följer jag inte mä». Hedberg (»gammel Brinken») på Donabacka var också i kyrkan och svor trohetsed åt kejsaren, men när han kom därifrån, menade han: »Nog tror jag, att jag ångrar mig, för om ryssen blir trängd härifrån, måste jag ju följa med, annars bryter jag eden». (20)