Märta Posse

Henkilöstä Märta Påse kerrotaan Inkoossa kaikenlaisia tarinoita, mutta kuka tämä henkilö oli ja milloin hän mahdollisesti eli, sitä olen yrittänyt selvittää.

Historia tuntee ainakin yhden Märta Possen, joka on todennäköisesti saattanut Inkoossa aikoinaan asua. Märta Posse af Såtenäs syntyi 1636 Ruotsissa. Hän meni naimisiin Per ("Petter") Hermansson Flemingin (1633 - 1674) kanssa vuonna 1661 ja heille syntyi neljä lasta: Herman Adam Fleming, Christer Axel Fleming, Anna Beata Fleming ja Christina Magdalena Fleming.

Per Flemingin vanhemmat olivat Herman Claesson Fleming till Hannula ja Anna Jacobsdotter Stubbe till Bollstad i Ingå.

Märta Posse (Påse) kuoli ilmeisesti vuonna 1704, mutta lähteet ovat ristiriitaisia elinvuosien, kuten monen muunkin asian suhteen. Jotkut kertomukset Märta Påsesta viittaavat paljon varhaisemmalle ajalle, mutta sieltä ei oikein löydy sopivaa henkilöä, joka olisi tuolloin voinut Inkoossa vaikuttaa niiden tarinoiden tueksi.

Varmistuksen asialle sain Alf Brennerin kirjasta "Ingå, Fagervik, Degerby", jossa mainittiin, että Bollstad gård oli 1652 - 1704 kuvernööri Per Flemingin omistuksessa ja hänen puolisonsa oli Märta Posse. Heidän vanhin poikansa Herman Adam Fleming (s. 1665) peri Bollstad gårdin 1704 ja se oli hänen omistuksessaan vuoteen 1723 asti. Veljeksistä nuorempi Christer Axel Fleming lähti sotilasuralle ja yleni kapteeniksi.

Historiska sägner.

1. Fru Märta Påse gjorde mycket orätt: hon tände eld på Matts Påses gård och hade karlar runtomkring gården, och de slogo emot, så att ingen slapp ut. Där fick han brinna upp med byggningen, och fru Märta Påse tog hans egendom. Sedan kom fursten och skulle straffa henne, men hon skyllde all skuld på den andra brodern. Och så narrade hon den där Påsen i källaren och sade: »Nu kommer landshövdingen och tar dig», och där fick han dö, då hon hade bevakning där, så att han inte slapp upp. Sedan när han var död, tog hon upp honom, och då tog fursten honom i skägget, men Märta sade: »Om Fleming hade levat, så hade inte Ers Nåd fått taga honom i skägget». Hon hette Fleming i sig själv, men gifte sig med en Påse, och honom förgiftade hon. Hon tog mycket mera jord åt sig i Bollsta, än hon skulle ha haft rätt att få, och när det blev strid om det, tog hon mull i skorna, och lika var de än gingo där på ägorna, svor hon, att hon stod på egen mark. 

Med sitt folk var hon alldeles rysligt grym: lät piska ihjäl sina slavar och stod själv bredvid och kommenderade: »Slå på bara!» Om man inte slog, blev man själv piskad. Slavarnas barn lät hon taga livet av. Hennes rysliga göromål ångrade henne så, att hon skänkte Lamboas åt själasörjaren. Hon dog här i Finland, men blev begraven i Sverige. Efter hennes död, såg man henne rida på en häst, så att svansen lyste bakefter. En gångstig i Bollstaskogen kallas ännu »Märta Påses väg».

2. För flere hundra år sedan kom en rik fru, som hette Märta Påse, från Sverige över till Finland och skaffade åt sig på något sätt Stor-Ramsjö, Bollsta och Gårdsböle. Två söner hade Märta Påse. Den ena söp ihjäl sig, och den andra blev sinnesrörd och brände upp hela Bollsta, och därför heter byn Bränn-Bollsta. Hon var mycket rik, så rik, att hon hade silverskor på hästen. En gång när hon var ute och rodde på sjön, släppte hon för ros skull en guldring från sitt finger i vattnet och sade, att det skulle vara omöjligt att få den tillbaka, men samma sommar när de fångade fisk och rensade den, hittade hon sin ring i fisken.

Hon skänkte Stor-Ramsö till Fagervik, som hade en ägare, som också var från Sverige. De skällde honom för »Plåt-Mickel», för att han hade så mycket plåtar, att drängarna bara drogo dem på skottkärran.

När hon hade varit så elak med folk och gjort så mycket illa, lät hon bygga till kyrkan ett pelarlag till. Där funnos förut bara två och nu finnas där tre, och så skänkte hon till kyrkan Lamboas i Gårdsböle att ägas av Ingå kyrka »till lösen för hennes själ». Sedan for hon tillbaka till Sverige och dog där, men länge efter såg man, hur hon red i Bollsta och Gårdsböle på sina tomter, då hon inte ens fick någon ro, när hon var död.

Kursiivilla merkityllä kohdalla ei ainakaan ole mitään todellisuuspohjaa, sillä Mikael Hising syntyi vasta 1687. Storramsjö oli Herman Claesson Flemingin omistuksessa 1668 - 1673, jonka jälkeen Herman Hermansson Fleming (Per Flemingin veli) sai sen perinnöksi ja myi sen 1677 Fagervikin ruukille (Billsten). Märta Posse ei ole tiettävästi Storramsjötä koskaan omistanut, mutta eräitä muita omistuksia hänellä oli leskivuosinaan Inkoon Bollstadin lisäksi, kuten esimerkiksi Moision kartano Nousiaisissa. 

Joistakin ristiriitaisuuksista huolimatta, saattaa kuitenkin olla mahdollista, että tämä ilkeäksi mainittu rouva on aikoinaan Inkoossa asunut ja osa kertomuksista voi pohjautua todellisiin tapahtumiin. 

- Kristin Lauharo -