Tvärminnen mänty - Krokot tallen
» Här står jag i bara sanden och kan ej annat. Gud hjälpe mig och mina efterkommande, som skola erövra dynen! «
Tvärminnen sandhavet (hiekkameri) oli eräänlainen nähtävyys jo 1800-luvulla. Erikoiseksi tämän dyynialueen teki se, että se sijaitsi muista rannikon vastaavista alueista poiketen melko kaukana merenrannasta. Tästä syystä Tvärminnen kesävieraat ristivät alueen "Saharaksi".
Tvärminnen "Sahara" (K. Lauharo)
Tvärminnen kylässä (Södergårdissa) oli kesävieraina 1800-luvulta 1900-luvun alkuun asti useita aikansa merkkihenkilöitä, kuten mm. Zacharias (Sakari) Topelius ja Jean Sibelius. Kuvataiteilijoista ainakin Venny Soldan-Brofeldt ja Amelié Lundahl tekivät töitään Tvärminnessä. Kirjailija Juhani Aho ihastui seutuun ja sen kalavesiin siinä määrin, että osti Tvärminnestä kesähuvilan itselleen. Siellä tämä "onkimiesten kuningas" kirjoitteli lastujaan sen minkä kalastusretkiltään ehti.
Juhani Aho Tvärminnessä (Museovirasto)
Oma lukunsa on tietysti myös Professori J. A. Palmen ja hänen Tvärminnen eläintieteellinen asemansa, joka sittemmin siirtyi Helsingin yliopiston omistukseen.
Tvärminne noteerattiin pian myös teollisuuspiireissä. Alueen puhdas hiekka osoittautui mitä parhaaksi kalkkihiekkatiilen raaka-aineeksi. Osakeyhtiö Ekön Höyrysaha & Tehtaat osti maa-alueita Tvärminnestä ja vuonna 1908 yhtiö perusti sinne Suomen ensimmäisen kalkkihiekkatiiltä valmistavan tehtaan. Seudulla siirryttiin sen myötä uuteen aikakauteen.
Tehtaan kasvava hiekankäyttö herätti kylän asukkaissa huolta. Erityisesti oltiin huolissaan eräästä "Saharassa" kasvavasta männystä. Tämä "Krokot tallen" oli sellainen erityinen puu, jota käytiin ihmettelemässä ja kuvaamassa kauempaakin. Vanha ja erikoisen muotoinen mänty oli ollut myös taiteilijoiden maalausten aiheena.
Jonatan Reuter kirjoitti Västra Nyland -lehdessä 30.6.1927 seuraavasti:
"Krokot tallen" i Tvärminne.
Var och en som besökt Tvärminne förr och nu har sett hur människan kan fara fram med naturen, då hon för sina behov vill tillgodogöra sig dess tillgångar. De stora, öppna sandfälten, vilka förr voro en sevärdhet på orten, äro nu till en stor del försvunna, de ha lämnat plats för väldiga gropar, vilkas lotter utgöras dels av berg, dels av grus och sand av sådan beskaffenhet att den lämpar sig för den tegeltillverkning som förvandlat Tvärminne bond- och lotsby till ett industrisamhälle. Här och där ha i gropbottnen de första spåren till en torftig vegetation begynt visa sig.
Tack vare den disponent, som för ett par år sedan dirigerat industriverksamheten i Tvärminne, har ett par minnesmärken från de fornbestånd, som här och där i "sandvalvet" slagit rot och nått avsevärda dimensioner, fått bliva kvar. Kring dessa enstaka stående tallar har genom utgrävningar av sanden bildat sig höga kullar, innehållande trädens rötter. Väl har sanden delvist blåst bort från dessa kullar, men man måste hoppas, att så mycket därav bli kvar, att rötterna ej sakna näring helt och hållet. Sandens försvinnande torde kunna motverkas endast genom att belägga kullarnas sluttningar med något skyddande material. Tegelhalvor och odugliga tegel torde väl vara i detta fall billigast. En sådan beläggning torde även ha varit ifrågasatt.
Medan sandtagen tidigare befunno sig i det egentliga s. k. "Sandhavet" på Tvärminne Norrgårds mark, där tegelbruket är beläget, så ha de numera sträckt sig österut till Västergårdens sandbankar och närma sig med stora steg en gammal, egendomlig tall, benämnd, "Krokot tallen", även "Stortallen", ehuru den egentligen icke är stor i vanlig mening. Denna benämning är mycket gammal och beror sannolikt av trädets form. Det är kanske knotigt i rottrakten, men isynnerhet är det mycket kortvuxet, satt, kraftigt i stammen i förhållande till längden, yvigt och omfångsrikt på bredden. Överhuvud har denna tall en sådan form, att man fäster sig vid densamma. Därtill har den vuxit upp på en liten kulle och har inga grannar inpå livet. Kullen är omgiven av fin flygsand. Vinden har fritt spel kring kullen och har fört med sig sand, så att rötterna här och där befinna sig i luften.
Denna ensamma tall i det rätt prekära läge den har på sin exponerade sandkulle, som åtskilliga gånger tagits i betraktande både av vetenskapsmän och av konstnärer, som isynnerhet förr i tiden gärna bodde sommartid i Tvärminne, och en och annan har också i "krokot tallen" funnit motiv för en tavla. Särskilt under den förryskning, man strävade till att lyckliggöra vårt land med i början av detta århundrade, kunde i en tavla med detta motiv inläggas mycket av de känslor konstnären likaväl som andra fosterlandsvänner hyste. Därtill inbjöd den robusta, saftiga, vresiga, motståndskraftiga växten och flygsanden, som gjorde tallens tillvaro osäker. Åtskilliga amatörfotografer hava jämväl avknäppt trädet.
Då nu sandtagen och förstörelsen nu närmar sig "krokot tallen" vore det helt säkert att tillmötesgå en på orten allmän önskan, om trädet skulle skyddas som ett minnesmärke från gångna tider. Det skulle ju hava ett och varje att berätta från den tid, då ingen industri ännu på orten fanns, och även och kanske i synnerhet i andra avseenden vore, som av ovanstående framgår, dess bevarande önskvärt.
J . R.
"Krokot tallen" ja sen ympäristö onneksi säästyi, ja puu on yhä edelleen elossa. Mänty rauhoitettiin viimein luonnonmuistomerkkinä vuonna 2004. Puun iäksi on arvioitu n. 300 - 400 vuotta. Vanhoja kuvia uudempiin vertaamalla voi päätellä, että ainakin viimeisen sadan vuoden aikana puun kasvu on ollut melko vähäistä, joten sekin viittaa männyn korkeaan ikään.
Krokot tallen (K. Lauharo)
Puun rungon ympäryysmitta 1,3 m:n korkeudella oli mittauksessani 220 cm (v. 2016) ja tasapaksua runkoa riittää noin neljän metrin korkeuteen asti, jossa se muodostaa puun pituuteen nähden laajan, alaspäin kaartuvan latvuksen. Männyn tyvellä on nykyisin muurahaisyhdyskunta ja sen jäsenet tekevät puun halaamisen melko hankalaksi. Hieno ja ehdotomasti tutustumisen arvoinen puu tämä "Krokot tallen" siitä huolimatta on.
Krokot tallen (K. Lauharo)
- Kristin Lauharo -